Lagar och regler kring strömmande medier:

Lagar och regler kring strömmande medier? Är det okey att visa webb-tv i klass-rummet? Får man visa webb-tv eller så kallade strömmande media i klassrummet? Vad är egentligen tillåtet?

Många lärare har säkert noterat
att kvaliteten på webb-tv blivit så god att den håller för visning med kanon och skärm i ett klassrum.

Möjligheten känns frestande. Mängder av bra, nygjorda tv-program, serier, filmer, nyhets-sändningar och dokumentärer ligger ute på nätet med de stora tv-bolagens försorg.

För lärare är webb-tv en väldig
förenkling. Den lärare som visar webb-tv behöver bara slå på datorn, surfa till sajten och trycka play.

Man slipper fippla med krångliga
VHS-inspelningar hemma på kvällarna, inspelningar som dessutom håller tvivelaktig kvalitet. Man slipper köpa en inspelnings-bar dvd-spelare
till hemmet, slipper ställa in
och joxa.

Slipper också lämna in bok-ningslappar till en av-central
och kanske vänta i veckor på
att få hem filmen som då blivit inaktuell i undervisningen.

Så självfallet är det frestande att visa webb-tv i klassrummet. Men
är det tillåtet?

Jo, juridiken är visserligen komplicerad, men slutsatsen
kan inte bli annat än att webb-tv
är tillåtet för visning i klassrum.

Traditionellt sett gör upphovs-rättslagen skillnad på material som görs tillgängligt för all-mänheten och på material
som används i undervisning.

För att få framställa ett exemplar
för undervisning ska skolan
eller kommunen ha ingått avtal med en organisation som ”företräder ett flertal svenska upphovsmän på området”.

Det är därför olagligt att
exempelvis visa en vanlig hyr-
dvd i klass-rummet, avtalen
för en hyr- eller köpdvd är tecknade endast för privat bruk.

Ska film på dvd eller på video-band visas i klassrum måste
man nor-malt sett ha fått filmen genom en Av-central eller genom egen bandning/bränning från tv.

Förutsatt att skolan tecknat ett skolbandningsavtal med upphovsrättsorganisationen Copyswede.

Tv är tillåtet att visa i realtid på skolorna medan programmen sänds.

Men webb-tv faller av olika skäl utanför dessa regler. För det
första så går det inte att ingå
avtal för webb-tv. Det finns helt enkelt inga avtal att teckna.

Tekniken föregår juridiken
Och lagen gäller där avtal är möjliga att teckna. När det i framtiden finns ett avtal att underteckna mellan skolorna
och upphovsrättsmännens
branchorganisation Copyswede kan skolorna komma att bli lagenligt tvungna att följa detta.

Men så länge avtal inte går att teckna måste lagtolkningen vara att det är fritt att visa webb-tv i klassrummet.

För övrigt blir det av flera skäl väldigt svårt att få till stånd ett
avtal för webb-tv i skolorna.

Upphovsrättslagen talar om av avtal fordras för att framställa exemplar av offentliggjorda verk
i undervisningen. Men frågan är om visning av webb-tv kan räknas som att framställa ett exemplar.

Läraren har aldrig tillgång till filmen, inte i dvd-form, inte i usb-minne, inte i visningsbart format i hårddisken. Filmen visas bara från en extern server.

En dvd-skiva är däremot ett framställt exemplar. Filmen som visas i webb-tv visas med strömmande media och blir som mest en tillfällig kopia i den dator skolan använder.

Och tillfälliga kopior i datorns
cach-minne av strömmande
media från en extern server
räknas inte som exemplar -
detta har regeringen tydligt
uttryckt i den proposition (2004/05:110) som låg bakom upphovsrättslagens anpassning till EUs Infosocdirektiv.

Den dåvarande regeringen skrev att enskilda inte ska drabbas av upphovsrättsligt ansvar för de tillfälliga kopior som uppstår vid enbart tittande och lyssnande på nätverk som Internet.

Med denna förklaring blir det
svårt att överhuvudtaget teckna avtal för webb-tv med rådande upphovsrättslag, även om begreppet ”tillfälliga exemplar”
just nu är föremål för diskussion,
i takt med teknikutvecklingen.

Men i väntan på rättsfall kring ”tillfälliga exemplar” får vi hålla
oss till lagen och dess uttolkning
i form av regeringens och lagrådets förklaringar till den nya upphovsrättslagen, och enligt dessa kan tolkningen inte bli
annat än okey för visning av
webb-tv i klassrummen.

Det är också av andra skäl svårt
att förstå hur ett avtal om visning
av webb-tv i klassrum skulle se
ut, eftersom exempelvis SVTs program inte längre bara vi SVT utan också som en självständig kanal på den amerika-
registrerade sajten Youtube.

Arbetet måste vara mycket komplicerat med olika lagstifning
i olika sändarländer. Webb-tv är redan från början en global företeelse.

Det är över huvud taget ont
om uppdaterade utländska lagar
om webcasting och internationell lagstiftning saknas.

Vad som absolut är otillåtet är
att spara ner eller göra en kopia från webb-tv för undervisnings-ändamål. Programmen måste visas direkt från tv-bolagets
server, streamade.

Enligt upphovsrättslagens 12 §
får man för privat bruk framställa
ett så kallat exemplar av ett offentliggjort verk.

Men dessa exemplar får inte användas annat än för just privat bruk och kan alltså inte visas för
en skolklass.

Det är däremot enligt upphovs-rättslagen 42 § tillåtet att fram-ställa ett exemplar av ett offentliggjort verk för att använda
i undervisningen under förut-sättning att avtalslicens gäller.
Men någon avtalslicens går som nämnts inte att teckna.

Copyswede hoppas att ett avtal
för webb-tv ska bli färdigt någon gång under år 2008.

Till dess ett sådant avtal finns,
är möjligheterna helt på lärarnas sida. Det är okey att visa webb-tv
i klassrummet.

Att se på webb-tv är juridiskt
sett inte att framställa exemplar
för visning. Filmerna visas strömmande från en server och blir bara tillfälliga kopior i datorns cachminne.

Tillfälliga kopior är lagligt tillåtna. Normalt ska skolorna teckna avtal med en upphovsrättsorganisation för filmvisning i klassrummet.

Men när det gäller webb-tv finns det ännu inga avtal att teckna. Tekniken ligger före juridiken.
Till dess sådana avtal finns, är möjligheterna på lärarnas sida.

Texten är skriven av
Fredrik Bergman och fakta-granskad av Marianne Levin, professor i materialrätt.
Texten gäller fortfarande vår/sommar 2010.